elegi - lars winnerbäck
du ser andra halvan av solen
när den sjunker i väst
jag sitter ensam här och undrar
var vi hamnar härnäst
med dig på andra sidan jorden
får jag tid till ingenting
medan natten fäller
blåkalla skuggor häromkring
vi skulle klara vadsomhelst
vi skulle aldrig säga nej
vad du anförtror åt mig
ska jag anförtro åt dig
det är en storm på väg i natt rannsaka och bekänn
Guds son ska komma nedstigen från himmelen igen
du ska stå naken framför sanningen
och jordens alla kval
han ska pröva din styrka
han ska testa din moral
vi står tysta framför skälet
där sommaren tar slut
som tonårsbarn på hemväg
efter gårdagens debut
nu skulle inget bli som förr
vi var i en annan division
vi kunde höra höstens mörka vatten
brusa under bron
vi skulle klara vad som helst...
och alldeles nyss
fick jag lyssna till ditt skratt
du berättade att du saknar mig inatt
det gör jag med
det är så tyst nere från gatan
som det aldrig annars är
det är som att natten här har sett allting
och stilla sjunger med
en elegi för alla sorger
den här hösten handla om
för en mor som sjuknade in
för ett barn som aldrig kom
för skuggan över gården
där aldrig solen lyste in
för en ork som inte fanns
du saknade min jag saknade din
för en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
två ögonpar i tomhet
från september till advent
för en man som gick till jobbet
som om inget hade hänt
för en kvinna som sa
allt är förstört allt är bränt
en elegi för alla vägar
som vi inte vandrat än
för en tid som bara går
och aldrig kommer igen
vi skulle klara vad som helst...
när den sjunker i väst
jag sitter ensam här och undrar
var vi hamnar härnäst
med dig på andra sidan jorden
får jag tid till ingenting
medan natten fäller
blåkalla skuggor häromkring
vi skulle klara vadsomhelst
vi skulle aldrig säga nej
vad du anförtror åt mig
ska jag anförtro åt dig
det är en storm på väg i natt rannsaka och bekänn
Guds son ska komma nedstigen från himmelen igen
du ska stå naken framför sanningen
och jordens alla kval
han ska pröva din styrka
han ska testa din moral
vi står tysta framför skälet
där sommaren tar slut
som tonårsbarn på hemväg
efter gårdagens debut
nu skulle inget bli som förr
vi var i en annan division
vi kunde höra höstens mörka vatten
brusa under bron
vi skulle klara vad som helst...
och alldeles nyss
fick jag lyssna till ditt skratt
du berättade att du saknar mig inatt
det gör jag med
det är så tyst nere från gatan
som det aldrig annars är
det är som att natten här har sett allting
och stilla sjunger med
en elegi för alla sorger
den här hösten handla om
för en mor som sjuknade in
för ett barn som aldrig kom
för skuggan över gården
där aldrig solen lyste in
för en ork som inte fanns
du saknade min jag saknade din
för en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
två ögonpar i tomhet
från september till advent
för en man som gick till jobbet
som om inget hade hänt
för en kvinna som sa
allt är förstört allt är bränt
en elegi för alla vägar
som vi inte vandrat än
för en tid som bara går
och aldrig kommer igen
vi skulle klara vad som helst...
Kommentarer
Trackback
