jag vill bara tala om hur glad jag är att jag har dig, hos mig igen.

det fanns en tid, för väldigt väldigt många år sedan då vi var riktigt bra vänner, dagistiden! den enda tiden i livet där problem inte fanns, konflikter aldrig uppstod och bråk bara varade i någon minut. Den tiden då vi lärde känna varandra "den vackraste stunden i livet, var den när du kom" - som lasse sjunger, stämmer in så bra. för jag visste redan vid den åldern att det var någonting speciellt med dig, vi hörde ihop, vi hade så mycket gemensamt, du&jag. jag visste, att du var en sådan underbar människa som alla vill ha, och alla kan lita på. och det är ju sant. och jag är så otroligt tacksam för du&jag har hittat tillbaka till varandra, är så otroligt tacksam för att du finns.
vi har redan många fina minnen tillsammans, och fler ska det bli. i sommar ska vi göra en massa roliga saker tillsammans som ingen av oss någonsin kommer att glömma.
du är en av de få människorna som man verkligen vet att man kan lita på, och just därför vet du mer om mig, än jag själv vet om mig ibland. vi förstår varandra, vad det än handlar om så förstår vi oss på varandra.
du vet redan, men jag säger det igen, jag kommer alltid finnas vid din sida när du vill någonting, vad det än är ställer jag upp, för dig, min bästa vän. och jag vet att du finns vid min sida också, du kommer alltid att stötta mig vad det än är, du är den personen som alltid vill det bästa. och jag har lärt mig så otroligt mycket av dig och din personlighet, du anar inte hur mycket jag har förändrat mig sen vi blev vänner på riktigt.
Efter dagis placerades vi ut på två olika skolor, visst tappade vi kontaken och så, men varje gång vi sågs efter dagis fick jag alltid en värmade kram av dig, och du ska bara veta hur mycket jag uppskattade den, varenda gång, alltid lika härlig. Och det var väll inte förrens i sexan som vi började att prata på riktigt igen, det var underbart! för du var precis samma person som jag uppfattade dig på dagis. lika snäll,rolig och u n d e r b a r.
nu ungefär 10 år efter jag fick lära känna dig är du hos mig, precis som jag vill. och du är precis perfekt på alla sätt och vis.
jag älskar när jag får dig att le, för jag vet att det är äkta, jag älskar sättet hur du pratar med mig, och jag kommer aldrig att glömma dina undebara kramar.
nu låter det som om du har dött eller någonting, och jag vet att jag är jobbig med allt det här tjatet om hur mycket du betyder för mig. men jag vill bara att du ska få veta det en gång för alla, alexandra markovic, du är allt. du är mina andetag, du lyser upp mina dagar och du stöttar mig alltid, du får mig alltid på bra humör, varesig du vill det eller inte. du ska bara veta hur tacksam jag är att jag har dig, och jag älskar dig nu&för alltid.

♥