Han är så fin, den där lasse
| Stockholm den 19 oktober 2010 |
 |
| Hej vänner! Jag sitter och tänker på den där kvällen i Malmö när vi precis klivit av scenen. Jag satt på en bänk på en liten avspärrad del av Stortorget med en öl i handen. Ett par minuters märkligt lugn. Anspänningen var över, vi klarade det, typ tjugofem gånger. Och vi hade en väldigt minnesvärd sommar på vägen. Tänker också på dom första dagarna vi sågs, jag och bandet, i replokalen sex veckor innan turnén. Hur man då helt och fullkomligt har glömt vad en turné är, hur det känns, hur man mår, vad man möter. Sen går det på som ett stormväder tills man flyter i land på ett stortorg i Skåne. Så känns det i alla fall nu, som att det gick väldigt fort. Så som det sägs göra när man har roligt. Efter en liten lucka i tillvaron, några dagars tomrum, kom hösten och jag har grävt ner mig i skivor och filmer och lärt mig olika sorters taggbuskar och engelska ord för olika bär. Det låter konstigt när man säger det så här märker jag. Jag har även provat på olika åkattraktioner, varit på bröllop i Italien samt tagit med min son till Söndermarken i Köpenhamn. Det är skönt att vara ledig och skönt med höst. Ibland tänker jag att jag skulle börja skriva på en skiva igen, men jag tror inte att jag är riktigt rustad än. Det får ta den tid som behövs. Jag försöker göra lite annat så länge. Konstigt brev det här. Vad jag verkligen vill säga är förstås TACK för allt! Tack för att ni kommer på konserterna och för att ni är världens bästa publik. Det blir så meningsfullt när ni står där. Och när jag ändå är i gång med tackandet så vill jag passa på att tacka alla som var med på turnén. Mitt band, Ane, Laleh, Melissa, Sophie, Dundertåget, Love med musiker, scenbyggare, tekniker, vakter, barpersonal, catering, turnéledare, chaufförer, kafépersonal, skivaffär, Amnesty, merchandise, alla! Jag kommer aldrig att glömma den här sommaren. Och stort tack för alla gratulationer jag fått idag! Kram och på återseende Lasse. |
Kommentarer
Trackback
