Det är ju så självklart att man ska vakna upp med spöregn såhär på första sommarlovsdagen. Igårkväll efter lite god mat på Amazing så drog vi till hilda och myste där på hennes altan resten av kvällen. Kändes bra efter en sån otroligt jobbig avslutning.
Jag ska inte låta som världens lipsill nu, men, jag har aldrig känt så starkt att jag verkligen inte vill sluta skolan innan förrens nu. Och i kyrkan var det hemskt, fyfan. Det gick bara inte att hålla igen.
Det känns så konstigt att nästa gång jag kommer till skolan kommer min klass inte sitta där, sådär som de har gjort nu så fint i 3 år. Jag kommer inte kunna gå och krama på alla hela tiden som jag brukar. Vi kommer inte heller längre dampa och bråka med varandra som vi brukar vara rätt bra på. Rasmus kommer inte länge klaga på att det är för varmt, och alla andra kommer inte heller kunna protestera emot honom. Vi kommer inte heller kunna klaga på Jonas eller Karolas skämt längre. Inte heller äga på fotboll, som vi brukar på våra idrottslektioner. Vi kommer inte heller kunna klaga på att vår korridor är för trång och att våra skåp är för nära.
GAH, ångestångestångest


men iallafall.... 
 .... så önskar jag er en glad sommar!