efter att jag nu har varit i min lasse period i ca ett år nu har jag hittat tillbaka lite till håkan. och det kommer upp så otroligt många fina minnen när jag lyssnar på håkan nu igen.
de allra flesta är från i våras, när jag spelade håkans skivor om och om igen varje morgon/dag/kväll. men endå inte tröttnade. och jag tror att det är så det är när man verkligen älskar en artist så mycket, som med lasse nu. och ni anar inte hur många månger per dag som jag får höra att han är dålig, att hans musik suger osv, men vet ni, jag bryr mig faktiskt inte. jag brukar inte så ofta stå för min åsikt men när det gäller det här gör jag faktiskt det, så mycket så jag är riktigt stolt över det tillochmed. för i den här situationen är det så att jag älskar lasse så mycket. det är inte bara musiken och jag gillar utan hela han. hans personlighet. och i en interjuv med han säger han att hans fans ibland förstår vissa texter som han själv kanske inte änns förstår riktigt. och jag är en av dem. jag förstår var han menar, det är det som gör allting så underbart.
men nu tillbaka till håkan, och alla minnen.
det som jag påminns mest av är elin, när jag var så otroligt rädd att förlora henne så jag gjorde vad som helst. och sen påminns jag också en del av våra emotider!  haha JA, alla har en emotid.
men den vill jag helst inte prata om för den är ganska.... 

om jag ska vara riktigt ärlig vet jag inte varför jag änns började skriva här, eller om det här för nu har jag inget vettigt slut på det.
men det jag vill säga var alltså att, jag har börjar lyssna på håkan hellström igen!
haha

jag får seriöst rysningar av det här!

lite sött att han har en gul kavaj och sen en svart motörhead tröja under!