JAG GAV ALDRIG UPP DIG NÄR DU FÖRSVANN

jag känner ingen ork. Verken till det ena eller det andra. Nej, verkligen inte till någonting. Skulle behöva gå ut på en promenad och rensa mina tankar en hel del, men inte ens det orkar jag. Det handlar inte om lathet, trötthet eller någonting annat sånt. Jag orkar bara inte med längre. Känner att dagarna och veckorna springer förbi och jag hänger inte med. jag blir förvirrad till allting. Skulle gärna vilja stoppa tiden och försöka leva ifatt.  Eller varför inte spola tillbaka lite, till September där någongång?
Inte speciellt bra start på året. Men jag överlever nog. antagligen.
Nu ska jag läsa mina gamla inlägg och drömma mig tillbaka.


nlshlvdhldsifoahfldkweahiosdl



Ser fram emot helgen iallafall, väldigt mycket! :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0